linneas-surr

Äntligen är allt på plats!
Äntligen sitter jag här i min soffa i min lägenhet.
Och det är faktist riktigt skönt att sitta här själv.
underbart med sällskap och nattgäster mm, men jag trodde jag skulle tycka det skulle avra svårt att vara själv, helt själv. Bara jag.
Mend et är faktist riktigt skönt.

Flytten har gått otroligt bra tack vare mina änglar
Mamma
Pappa
Fredrik
Linda

Och Sanna, Per och Olle som gett eller erbjudit sina möbler de nte använder längre.
Otroligt tacksam! Ni anar inte!

Ni har alla varit änglar och jag skulle aldrig ha klarat flytten utan er.
Tanken om att man faktist lika gärna kunde vara helt själv, utan någon vid sin sida, hur skulle jag bära mig åt då?
Om man inte har 10.000 att slänga ut på en flyttfirma, finns så mycke annat att lägga pengar på vid en flytt.

Jag vet inte allt jag har köpt!
Allt från toa apper och nagelsax till säng och köksmaskin.
Mycke pengar går det åt i alla fall. Men hujujuuuj vad bra det blev!

Ennu en ängel jag vill lysa lite extra på är min farbror, vars köksinehåll, mattor och vissa gardiner etc nu finns i min lägenhet. Du är alltid med mig, i mitt hem, i mitt hjärta, i mina tankar. Var jag än är.

Och imorgon ska jag till nästa ängel, farmor som ska hjälpa mig med mina nuvarande förkorta gardiner i vardagsrummet.

" jag kan ju inte ha ett barnbarn med gardinerna på halvstång!"
Hihi underbar.

Mitt älskade piano är även på plats! Lute skavankit efter några olyckor på vägen men spelbart och i så gott som en del.
Förhoppningsvis sitter du här och spelar om dagarna när jag inte ser dig. Visar mina grannar hur det ska låta.
Jag älskar dej Rickard och jag saknar dej något enormt! Men att varje morgon koka mitt te vatten i din så många gånger använda vattenkokare är till en viss tröst. att dessutom Tarzans favorit plats är på din matta är bara ett underbart plus i kanten.
Nu blir det mycket om Rickard men det är svårt att inte prata om en så underbar person, man kan inte få nog av dem och kan inte sluta prata och tänka på dem.
Att det snart har gått et år utan dig känns otroligt skrämmande, vill inte att det ska ha gott en dag. Snart är det 10 år sen och det vill jag inte!!!! Det är alldeles för lång tid utan dig! Va fam va det här suger! Ibland undrar jag hur jag en kan fungera utan dej, efter allt de här och för rädslan för framtida "årsdagar". Kan man bara inte stanna tiden då allt var bra men tiden rullar på endå?
Få allt skit att bara försvinna? Utrota alla jävla diagnoser som bara ställer till de. Kan inte alla bar få må bra? Så inget av det här hade hänt? Att du mått lika bra som...ja som vem igentligen.
Man kan säga att jag önskar att någon annan kunde fått din "börda" men det önskar jag inte. Det jag önskar är att ingen ska må på de viset, eller att få axeptera det som sin vardag, sitt liv.

Jävla skit jävla värld! Och den som påstår att gud och jag vet vad kan ju be han/dom dra åt helvete som inte kan göra nått ordentligt!
Fy fan!

Nu ska jag se klart på the voice

Gonatt verkligheten, hej min vridna fantasi värld där allt är som de var förr...för ungefär 1 och ½ år sen...