linneas-surr

Jag kan inte ens stava till något dylikt...
Putmagen blir ju faktist inte mindre av kakfrossa direkt.
Men det är ju oartigt att tacka nej har jag hört?!
Det där med träning är ju bra tråkigt med. Till vilken nytta?
Ja, finns ju ganska mycket att fylla i "på vilken nytta", dom är dock väl undangömda i mitt invecklade huvud.

Börjar på allvarligt tro på min egna teori...Den sitter nog bakofram, min hjärna.

Har till exempel tappat bort mina andra par glasögon nu! Mina förra favorit från gina tricot har jag för andra gången fibblat bort någanstan här i röran, så jag köpte mig ett par nya likadana fast annan färg, och nu är även de nerbäddade någonstan i ingenstans. 

 

Undra vart min energi rinner ut? Den liksom försvinner utan att jag ens hinner se den?
Jo den går åt till att tappa bort grejer, hitta grejer, tappa bort dem igen. Glömma bort. Göra om och göra rätt som Sanna säger. Dagarna i ända. Vart rinner min energi ut? Hm...ett mysterium som står olöst till oändligheten slut. 

 

Ja det här med cykelvasan ser lovande ut. Tidigare idag gjorde jag upp planen med Elin. 
" Vi ser det som en utflykt, en kul grej som vi bara ska ta oss igenom och överleva."
Hade jag cyklat på Kurtan kunde vi ha picknikskorgen med oss!

 

Jaja, det ska bli skönt att få den gjort, behöver jag ju inte tänka på den nån mer gång! Ska bli skönt att glida in sist i mål, när till och med voluntärerna gått hem. Bara ta in segern i min och Elins ensamhet. Njuta av stillheten och ev mörkret!

 

det går bra nu!

 

Ja, jag är inte så arg som jag ser ut...!